Ja är fan normal

Hej :-)

Att ha ett jobb och en egen lägenhet är något jag är tacksam för! Sen har jag ju min underbara pojkvän som får mig o skratta varje dag.
Också något o vara glad för.
Bytte nyligen hemtjänstens grönska mot ett kontorsjobb med city runt knuten. Känns bra att ha ett nytt jobb då jag var alldeles less på mitt förra.
Dock hade de kunnat vart roligare att komma till jobbet.

Hade jag inte mött någon jämlik där hade jag slutat redan, som tur är fanns de några vettiga människor. Men att jobba med 40 brudar har sitt pris.
Trodde inte att vuxna människor kunde vara så omogna, de känns som att de är lite för mycket av en högstadiementalitet på jobbet.

-Sabina du ska inte prata om dig själv för då kommer de snacka skit bakom ryggen på dig..
Då tänkte ja shit ja då har ja gjort bort mig,.. Kan ju givetvis kallprata med folk men de blir så tjötigt, någon gång måste någon öppna sig. Kanske öppnar jag mig alldeles för lätt men ja gillar att prata om saker jag tycker om och mitt liv liksom.

Har ju ett vanligt liv som inte alltid är så spännande men de är så jag trivs med det, annars hade ja ju levt mitt liv på annat sätt.

Vet i alla fall att ja aldrig kännt mig så ensam som jag gjorde förra veckan. Var som den fula ankungen, den annorlunda som inte är en i gänget.

Jag gick och trodde att de var MIG det var fel på, för jag la endå manken till för att vara trevlig och bjuda på mig själv utan att vara för mycket.

Nu vet ja att de inte är jag och de visste ja egentligen hela tiden men de är inte lätt när man är ensam. Tack S, L, S.